Recensioner av Sagan om Rand II: Lyktbärarnas återkomst

Omdömen från Bibliotekstjänst oktober-04

Wennerström, Cecilia. Lyktbärarnas återkomst. Wela (Sagan om Rand. 2). 231 s. 12 år och uppåt.
  
Fristående forts. på Landet nära tidens rand (2003).
Lyktbärarnas återkomst är den andra delen som handlar om landet Rand. När den alltigenom onde demonen Ramgor förpassas till en annan och tom dimension, lyckas han dra med sig magikern shaz Ibhen. Genom honom planerar Ramgor att återvända till Rand. Människan Petra Bravo, genetikstuderande boende i Enskede, återkommer till Rand för att lösa en mordgåta. Tillsammans med jimbugen Lhan och oväntat stöd av lyktbärarfolket befrias landet återigen från ondskans makt. Lyktbärarfolkets tidigare svek, som gjort dem till suddiga dimfigurer, sonas genom offer och insikten om att religiös fanatism och slutenhet inte håller. Förutom att berättelsen är spännande, personerna väl karaktäriserade, löper genom hela boken en romantisk skildring som får en tillfredställande och ovanlig upplösning. Boken är välskriven med ett rikt och varierat språk, nya underfundiga ord för Rands olika årstider, som ljumne, varma och koldi. Lyktbärarnas återkomst är en fascinerande och verkligt läsvärd fortsättning på Sagan om Rand.- Kerstin Hagstrand-Velicu.

Författaren är jazzsaxofonist i Kurt Olssons Damorkester och programmerare. Denna fantasyroman är en fristående fortsättning på del 1 om landet Rand, där onda Beltseq vill regera med sina mörka krafter. Den unga studenten Petra från Enskede kallas dit för att utreda rönnkvinnan Unnels död. Hon möter lyktbärare - små och skamsna över sitt förräderi mot sitt folk. De väntar att någon åter gör dem levande. Petra räddar dem och möter den unge jimbugmannen Lhan. Petra väljer till slut att stanna i Rand och lämna sitt vanliga liv för gott. Romanen inleds med en resumé över den föregående delen. Bokens 24 kapitel kompletteras med karta en över Rand, i vars skogar berättelsen utspelar sig, samt med en lista över personers namn och funktion i berättelsen. Författaren berättar sceniskt med varierat, uttrycksfullt språk. Storyn är både spännande och fräsch, vilket är romanens styrka.- Eeva-Stiina Sundén. 

Recension av Harald Åberg, webtidningen Bulldozer 23/8-2004 :

Mitt i sommaren damp en glad överraskning ner i brevlådan.
Cecilia Wennerström har skrivit klart andra delen av "Sagan om Rand" och givit ut den på eget förlag.
Glädjande nog har många av de barnsjukdomar som jag tyckte föregångaren plågades av tagits itu med och "Lyktbärarnas Återkomst" visar att jag hade rätt när jag skrev att Cecilia Wennerström behövde få mer tilltro till materialets egna trollkraft.

Den andra delen av sagan tar sin början nästan precis där den förra delen slutade.
Faktum är att den till och med börjar lite tidigare än de avslutande kapitlen i "Landet nära tidens rand".
När landet Rands magiker fördriver demonen Ramgor sugs en intet ont anande magiker med i dimensionsrevan. Med lite demonisk tortyr och magisk övertalning så tvingas han av Ramgor att bli en bricka i spelet för att återigen öppna vägen till landet Rand och förs tillbaka till stranden av Sorgens sjö.

Planen tar lite tid att sätta igång och vår hjältinna från förra boken, Petra Bravo, har hunnit återvända till villan i Enskede och vänja sig någorlunda vid livet på vår omagiska jord. Men då ett mystiskt mord sker i landet vid tidens rand tvingas högsta rådet att än en gång kalla på Petra och hennes mystiska förmåga att förnimma saker som ingen annan i Rand kan se.
Tillsammans med den unge magikerlärlingen Jend, som döljer sig i kroppen på Petras katt Primus, och Jimbugen Lhan, så beger sig Petra ut på en resa tvärs över Rand för att lösa mordet på rönnkvinnan Unnel. Men fler mystiska saker är i görningen och det verkar som om de avskydda lyktbärarna har tagit sig över Sorgens sjö och in i Rand.

Mitt främsta klagomål på Cecilia Wennerströms första bok var att hon som författare inte riktigt vågade lita på sin egen förmåga.
Det blev utanförskapsfantasy där allt som avvek från den jordiska normen beskrevs som konstigt och märkligt.
Denna gång har hon betydligt mer tilltro till den värld hon har skapat och det märks i både språket och berättandet. Landet Rand och dess innevånare känns mycket mer levande och tillåts utföra sina märkliga handlingar och ritualer som vore de helt naturliga.

Visst, det finns fortfarande utrymme för förbättringar, men "Lyktbärarnas återkomst" är helt klart gedigen ungdomsfantasy utan en allt för svartvit värld. Vad som är rätt och vad som är tillåtet och etiskt riktigt ifrågasätts en del i boken, något som gör att den känns fräsch och inte så där mögligt "gott" mot "ont" som en del ungdomsfantasy (vuxenfantasy också för den delen) kan göra.

Det är bara att konstatera att Cecilia Wennerströms formkurva är i uppgående och jag ser fram emot nästa del i sagan om landet Rand.
Wennerström har en egen vision och en egen värld som har stor potential.

Innehållsförteckning:
Bottenlös ondska
Falskspel från oväntat håll
Kärlek
Magi
En mer levande värld
Minotaurer som talar i gåtor